Kungshögarna i Gamla Uppsala är ett av Sveriges mest ikoniska och historiskt laddade landskap. Dessa tre massiva gravhögar reser sig stolt mot den omgivande åkermarken och är på många sätt en symbol för forntidens makt och mystik. Byggda för ungefär 1 500 år sedan, under yngre järnåldern, bär de på berättelser om en svunnen tid då makt och status manifesterades genom enorma byggnadsverk.
De tre Kungshögarna i Gamla Uppsala är imponerande monument från yngre järnåldern, byggda runt 500-talet e.Kr. Varje hög är mellan 70 och 80 meter i diameter och 15 meter hög, skapad med tiotusentals kubikmeter jord. Uppförandet krävde enorm arbetskraft, uppskattningsvis tiotusen dagsverken per hög, där jord och sand flyttades med träredskap. Högarna, som länge har fascinerat besökare, ligger på en naturlig ås, och åslagrens borttagning runt dem förstärkte deras visuella höjd.
De är idag kända som västhögen, mitthögen och östhögen. Under 1800-talet undersöktes östhögen och västhögen. I östhögen fann man brända ben och ett lerkärl, medan västhögen innehöll benrester, smycken, kamfragment och smälta glasbägare. Fynden, även om de är få, tyder på att de döda var av hög status.
En fjärde hög, Nordhögen, upptäcktes 2015. Den var 33 meter i diameter och byggdes på 600-talet. Nordhögen förstördes delvis på 1100-talet för att ge plats åt en katedral. Idag kan dess plats anas på en kvarvarande platå. För att skydda Kungshögarna från slitage omges de av staket, och besökare uppmanas att undvika befintliga stigar.
På Gamla Uppsala museum finns rekonstruktioner av fynden och utförliga berättelser om högarna och deras betydelse.
Texten är ett utdrag ur boken Pärlor & märkvärdigheter i Gamla Uppsala