Uppsala, under 1800-talet, var en stad i dynamisk förvandling. Präglad av sin urgamla roll som ärkebiskopssäte och hem för Nordens äldsta universitet, genomgick staden en omvälvande period där akademisk romantik och vetenskapliga framsteg existerade sida vid sida med en gryende industrialisering och en påtaglig social baksida. Från en stillsam småstad i början av seklet, växte Uppsala till en modernare stad med järnvägsförbindelse och nya monumentala byggnader som för alltid skulle förändra dess silhuett.
Universitetet var utan tvekan stadens hjärta och motor. Första hälften av århundradet genomsyrades av den nationella romantiken, där bilden av den sjungande och glade studenten fick sitt fäste. Skalden Gunnar Wennerbergs "Gluntarne" fångade tidsandan och studentlivet, som tog allt större plats i stadsbilden. Uppsala studentkår bildades 1849, vilket institutionaliserade studenternas inflytande. Denna period såg också uppförandet av några av stadens mest ikoniska byggnader. Det nya universitetsbiblioteket, Carolina Rediviva, stod färdigt 1841 och blev en central samlingspunkt för lärdom. Mot slutet av seklet, 1887, invigdes det pampiga Universitetshuset, en symbol för universitetets och vetenskapens ställning.
Vetenskapligt var 1800-talet en period av stora framsteg i Uppsala. Nya professurer inrättades och forskningen fick en alltmer framträdande roll. En milstolpe i jämlikhetens historia nåddes 1872 när Betty Pettersson som första kvinna skrevs in som student vid universitetet. Tio år senare, 1883, promoverades Ellen Fries till Sveriges första kvinnliga filosofie doktor. Dessa händelser vittnar om en gradvis modernisering av den akademiska världen, även om vägen mot full jämlikhet var lång.
Samtidigt som det akademiska livet blomstrade, tog Uppsala sina första stapplande steg in i den industriella tidsåldern. En av de mest avgörande händelserna för stadens utveckling var ankomsten av järnvägen. Uppsala centralstation invigdes 1866 av kung Karl XV, och därmed kopplades staden samman med Stockholm och resten av landet på ett helt nytt sätt. Resan till huvudstaden, som tidigare varit ett heldagsprojekt, kortades nu ner till ett par timmar. Detta underlättade inte bara persontransporter utan även frakt av varor, vilket gynnade handel och industri. Stadskärnan genomgick också en förändring. Stenhus började ersätta de gamla trähusen, och nya gator och torg anlades. Akademiska sjukhuset, som togs i bruk 1867, var ett annat exempel på den moderna utvecklingen och en satsning på folkhälsan.
Denna föränderliga stadsmiljö fångades på ett unikt sätt av tecknaren och litografen Alexander Nay (1822-1883). Genom sitt planschverk "Upsala i taflor", som utgavs i sin första upplaga 1870 med text av Simon Nordström, gav han eftervärlden en ovärderlig visuell dokumentation av 1800-talets Uppsala. Nays detaljerade litografier skildrade stadens mest kända vyer, från Domkyrkan och Slottsbacken till de livliga miljöerna kring Ågatorna och Nybron. Hans bilder visar inte bara de nya monumentala byggnaderna, utan ger också en känsla för stadslivet och atmosfären under denna omvälvande period, och utgör därmed ett viktigt komplement till de skriftliga källorna.
Men 1800-talets Uppsala hade också en mörkare sida, som kontrasterade skarpt mot den akademiska idyllen. Brännvinskonsumtionen var utbredd och en betydande inkomstkälla, så pass att intäkterna från brännvinsskatten bidrog till att finansiera stadens industrialisering. Med den höga alkoholkonsumtionen följde sociala problem, och prostitutionen var ett påtagligt inslag i stadsbilden. Under en period fanns det ett system med en "Besiktningsbyrå" där prostituerade kvinnor registrerades och kontrollerades, vilket ger en inblick i dåtidens syn på och hantering av sociala frågor. Vissa gator, som Repslagargatan, blev kända som stadens "red light district".
Mot slutet av århundradet började även nya idéer och politiska strömningar att få fäste bland studenterna. Den liberala studentföreningen Verdandi, grundad 1882, blev en plattform för radikala diskussioner om bland annat sedlighet, vilket utmanade de rådande konservativa normerna. Grundandet av Upsala Nya Tidning 1890 var ytterligare ett tecken på ett nytt, mer dynamiskt och debattlystet offentligt samtal.
Sammanfattningsvis var 1800-talet ett sekel av djupgående förändringar för Uppsala. Staden balanserade mellan tradition och modernitet, mellan akademisk högtid och social misär. De monumentala byggnader som restes, järnvägens ankomst och de vetenskapliga och sociala framstegen lade grunden för det Uppsala vi känner idag. Det var under detta århundrade som Uppsala på allvar befäste sin position som inte bara en historisk lärdomsstad, utan också som en stad i rörelse mot en ny tid.
Alexander Nays litografier av Uppsala finns i väggkalendern 1800-talets Uppsala